Kosovos serbiska studenter fastnade i limbo

Parallell utbildning för den serbiska minoriteten har utvecklats till ett varaktigt politiskt instrument, vilket lämnar elever att navigera en framtid formad mindre av val och mer av olösta politiska splittringar.

NORTH MITROVICA och PRISTINA, Kosovo | Nemanja Dicic går långsamt bort från campuset vid Universitetet i North Mitrovica, där han studerar sociologi. Kaféer i närheten är bland de få platser han besöker. “Vi har inte mycket att göra här, men vi är vana vid det,” berättade han för Transitions.

Han föddes i North Mitrovica efter att hans familj fördrivits från Lipjan, en liten stad i centrala Kosovo, till den serbdominerade norr efter 1998-1999 års krig.

Dicic förväntar sig att ta examen i år och hans främsta bekymmer nu är om han ska fortsätta sina studier i Belgrad eller söka möjligheter utomlands.

Hans universitet utfärdar diplom inom ett parallellt utbildningssystem baserat på Serbiens läroplan. För att nå sitt mål att få ett jobb inom offentlig förvaltning i Kosovo skulle han behöva genomgå en verifieringsprocess via en tillfällig regeringskommission.

“Det finns en känsla av tillfällighet,” tillade han.

Roten till Segregering 

Det serbiska parallella utbildningssystemet i Kosovo omfattar mer än 100 grund- och gymnasieskolor finansierade av Serbien och som verkar under den serbiska nationella läroplanen. Serbiens utbildningsministerium förser dessa skolor med läroböcker, diplom och officiella dokument, medan lärare och stödpersonal övervakas och styrs från Belgrad.

Under det jugoslaviska perioden erbjöd Universitetet i Pristina undervisning på både albanska och serbiska och var formellt verksamt i samma lokaler, men deltagandet var ofta ojämlikt och, i praktiken, segregerat.

På början av 1990-talet, efter att Kosovos autonomi drogs tillbaka, avskedades albanska professorer för att ha vägrat att överge den albanska läroplanen och skriva under lojalitetslöften till serbiska myndigheter. 

Som ett resultat drevs albansk språkundervisning underground, med albaner som etablerade ett parallellt system i improviserade lokaler.

Efter kriget, med etableringen av en FN-mission i Kosovo (UNMIK), återvände albanska elever och personal till officiella skolbyggnader. 

Samtidigt flyttades serbstyrda fakulteter till serbdominerade områden i Kosovo eller till södra och centrala Serbien. Till skillnad från det tidigare albanska parallellsystemet har dessa institutioner dock fortsatt att verka inom offentliga lokaler och finansieras direkt av den serbiska staten.

Utbildning var bara en del av ett bredare nätverk av parallella strukturer, som också inkluderade domstolar, säkerhets- och administrativa organ, skolor, sjukvård och andra offentliga institutioner. Det parallella utbildningssystemet är den viktigaste komponenten av Serbiens kvarvarande parallella institutioner. 

“Min pappa är lärare, och han brukade säga att ett parallellt utbildningssystem skulle skapa en djup och varaktig splittring,” sade Dicic.

Hans institution heter officiellt “Universitetet i Pristina, tillfälligt beläget i North Mitrovica,” även om det inte längre är baserat i den stad det är uppkallat efter och inte har någon formell koppling till den. Dicic beskriver en verklighet inom universitetet som helt verkar utanför Kosovostaten.

“Namnet på universitetet insisterar på att hålla det förflutna levande. Men jag tror inte att någon egentligen vill flyttas till Pristina,” sade han.

Utbildningspolicys och metoder i Kosovo är fortfarande starkt präglade av ett långvarigt och olöst politiskt dödläge, vilket återspeglas i existensen av två helt separata system.

“Vårt universitet måste förbli inom Serbiens system,” sade Nebojsa Arsic, rektor för Universitetet i North Mitrovica.

Ti fakulteter verkar inom universitetet och, enligt Arsic, har mer än 13 000 studenter, de flesta av dem Kosovo-serber, avlagt examen under det senaste decenniet över alla tre studie nivåer.

Normalt, för Nu

Medan serbiska skolor fortsätter att verka i serbdominerade delar av landet trots Pristinas upprepade krav på att integrera dem i det nationella utbildningssystemet, är många serber nu oroade över konsekvenserna av en ny lag.

Förra månaden började Kosovo implementera en ny lag om utlänningar, vilket skulle göra det omöjligt för vissa universitetsanställda att stanna i Kosovo mer än 90 dagar, eftersom de saknar kosovisk medborgarskap eller giltiga dokument utfärdade av Kosovo.

Men efter reaktioner från det internationella samfundet, gick regeringen med på en kompromiss, skjöt upp full implementering och beviljade ettårs uppehållstillstånd till serber utan dokument utfärdade av Kosovo.

Arsic sade att arrangemanget tillåter universitetet att fortsätta “fungera normalt” inom det serbiska systemet för tillfället.

Inom universitetet beskriver dock många unga en känsla av osäkerhet och limbo.

Luka Pecenkovic, en filosofi-student ursprungligen från Cacak i Serbien, talade om bristen på utrymme för unga röster i Kosovo.

“Nu står vi inför grundläggande frågor: under vilket system ska vi studera, hur ska vi leva, och om vi ens kommer att stanna här,” sade han.

Enligt hans mening bör Serbien förhindra att hans universitet integreras i Kosovos system.

“Grundarna av universitetet, den serbiska staten, har vänt ryggen till oss. Vi måste sluta låtsas att allt är normalt,” tillade han.

Stöd, direkt och indirekt, från det internationella samfundet har bidragit till detta olösta problem, vilket hjälper till att upprätthålla det serbstyrda parallella systemet. Den högre utbildningslagen från 2003, som utfärdades av UNMIK, formaliserade ytterligare denna separation, vilket möjliggjorde etableringen av ett universitet för serber i den norra delen av Mitrovica, en stad delad av Ibar-floden i en södra, huvudsakligen albansk del, och den nästan helt serbiska sektionen på andra sidan floden.

Erasmus+, ett EU-program som stöder utbildning, träning och ungdomsarbete i hela Europa, är bland de initiativ som universitetet drar nytta av, vilket möjliggör deltagande i program finansierade av Europeiska kommissionen. 

Elizabeth Gowing leder en Kosovo-regeringskommission som inrättats för att verifiera diplom för kandidater från Universitetet i North Mitrovica som söker anställning inom offentlig förvaltning. Hon sade att kommissionen ger en viss stabilitet samtidigt som den håller universitetets olösta status i offentligheten.

“Diplomverifieringskommissionen är en tillfällig, positiv åtgärd, som aldrig var avsedd som en långsiktig lösning,” sade Gowing. “Den bör behålla fokus på behovet av att säkra en hållbar lösning för kosovoborna som vill fortsätta sin högre utbildning på ett av landets officiella språk.”

Efter att ha förklarat självständighet från Serbien 2008 gjorde Kosovo liten ansträngning för att integrera det parallella serbiska systemet och erbjöd få möjligheter till inkludering. Utöver att regelbundet bjuda in till att utveckla en enhetlig läroplan, vilket ofta avvisades av den serbiska sidan, fanns inga ytterligare meningsfulla insatser.

EU fortsätter att stödja Kosovo-serbiska studenter genom olika högre utbildnings program, inklusive möjligheter för studenter att tillbringa tid vid universitet i andra länder.

Rädd för Historien

Kosovos utbildningssystem är till största delen albanskspråkigt, men erbjuder också undervisning på bosniska och turkiska i olika delar av landet.

“Kosovo är redo att integrera den serbiska gemenskapen i Kosovostaten, och vi inbjuder representanter för den serbiska gemenskapen och det serbiska parallellutbildningssystemet att delta i utarbetandet av läroplanerna,” sade utbildningsdepartementet i ett mejl. “De har dock hittills vägrat att samarbeta.”

En av de vanligaste oro som uttrycks inom den kosovo-serbiska gemenskapen om att integrera de två utbildningssystemen är att barn skulle tvingas lära sig en “partisk” version av historien, eftersom historia, särskilt den senaste historien om det tidigare Jugoslavien, lärs ut i helt olika versioner. I serbiska läroböcker nämns inte albanska civila offer för 1998–1999, medan endast serbiska offer inkluderas. Serbien framställs också som ett offer i processen av den våldsamma upplösningen av det tidigare Jugoslavien.

I kommunen Gracanica, strax utanför Kosovos huvudstad Pristina, fortsätter en grundskola att verka under det parallella systemet. Lärare där är öppna och direkta när de diskuterar framtiden. “Vi kan inte förutsäga vad som kommer att hända om decennier, men jag ser ingen förändring i läroplanen,” sade Verica Cvetkovic, en ung lärare.

Medan de flesta serbiska parallella strukturer har rivits eller minskat under åren, är utbildning och sjukvård fortfarande två nyckelsektorer som direkt finansieras av den serbiska staten, vilket gör att Belgrad fortsätter att utöva inflytande över de uppskattade 53 000 serber som bor i Kosovo, enligt folkräkningen, även om många serber i norr bojkottade folkräkningen 2024.

Blazo Dragovic, chef för skoladministrationen för Kosovo inom Serbiens utbildningsministerium, avvisade alla möjligheter till integration. “Vi kommer att förbli oberoende av myndigheterna i Pristina och fortsätta att verka under Serbiens utbildningssystem,” sade han.

“Att behålla det serbiska läroverket i 103 skolor i Kosovos serbiska enklaver ger serberna en viktig anledning att stanna kvar i territoriet,” tillade han.

Det parallella utbildningssystemet som drivs av Serbien i Kosovo tjänar tusentals unga, och dess integration i Kosovos ramverk väcker oundvikligen direkta politiska konsekvenser.

EU-ledda dialogen om normalisering av relationerna mellan Kosovo och Serbien har till stor del undvikit att ta itu med utbildningsrelaterade frågor.

Dukagjin Pupovci, ledare för Pristina-baserade Kosovo Education Center, en organisation som fokuserar på utbildningspolitik, hävdar att status quo är ohållbart. “Integrationen av det parallella serbiska utbildningssystemet kräver djupgående dialog med den serbiska gemenskapen,” påpekade han.

Pupovci tillade att EU, som sponsor eller deltagare i avtal som det ömsesidiga erkännandet av diplom i Västra Balkanstaterna under Berlinprocessen, bör ta en mer aktiv roll i att säkerställa deras genomförande. “Denna situation kan inte fortsätta för evigt,” betonade han.

Flora Ferati-Sachsenmaier, forskningskoordinator vid Max Planck-institutet för dynamik och självorganisering i Göttingen, Tyskland, som har arbetat mycket med minoritetsfrågor på Balkan, sade att Belgrads politik effektivt håller utbildningssystemet “gisslan” både i Kosovo och i Serbien.

“Att behålla ett parallellt serbiskt utbildningssystem i Kosovo, samtidigt som man förhindrar den albanska minoriteten i södra Serbien att fullt ut integreras i det serbiska utbildningssystemet, har orsakat långsiktiga konsekvenser som är svåra att vända,” sade hon.

---

Serbeze Haxhiaj, en undersökande journalist och nyhetsredaktör baserad i Pristina, är för närvarande redaktör på Radio Television of Kosovo och journalist för Balkan Insight. Hennes arbete har publicerats i The Financial Times, Der Standard, Neue Zürcher Zeitung, Voice of America, World Politics Review, Euractiv och Al Jazeera. Hon har mottagit flera utmärkelser, inklusive ett EU Investigative Journalism Award i Västra Balkan och Turkiet 2020.